Man ska inte tro att det bara är guld och gröna skogar att vara gpb-opererad. Det är ett ansvar utan dess like. Det är nu det svåra börjar efter 2 år. Det går lättare att äta och dricka så mycket onödigt slinker ner. Har man som jag det gamla bettendet i bakhuvudet så är det lätt att trilla dit och gå upp i vikt. Nu har vågen pekat lite uppåt och det är svårt att gå ner. Nu måste man modifiera om hjärnan och skita i dålig mat och sötsaker. Inte det lättaste som man vet sen innan operationen. Hur f-n ska det gå till? Innerst inne så vill jag INTE bli fet igen men blev rädd igår när jag träffade en gammal vän som opererat sig för över 3 år sen. HON HADE GÅTT UPP 20KG. Det enda råd hon hade till mig var att jag skulle passa mig. BLEV SKITRÄDD men det blev även ett uppvaknade. Bara för att man är opererad så måste man tänka på vad som slinker ner. HÖG tid för förändring! Håll tummarna för 17.
Kramiz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar