Jag har varit lat i 47 år och har nu äntligen kommit på att man kan lära om. Man mår ju så mycket bättre av att röra på sig. Trodde väl aldrig att jag skulle orka röra på fläsket och tycka det var kul. Det började i april förra året. Jag var stor som ett hus och kände att nu jäklar får det vara nog. Jag tog med min vapendragare som vägde ca 45 kg mindre än mig och drog ut i spåret med värsta backarna. Jag trodde fan att jag skulle dö. Kunde knappt andas men jag höll samma tempo som den lilla människan. Vi kämpade på och kondisen blev bättre och bättre. Då kom jag på att jag hade en styrka. Jag var jävligt envis! Jag gick ner lite i vikt och kondisen blev dubbelt så bra dom innan. Sen kom sommarhelvetet! Uteserveringarna blev mer intressanta än spåret. Upp i vikt igen men så fick jag ok till operation och vips var jag ute och traskade igen. Inte som innan men bättre än ingenting. Nu äntligen när jag gått ner lite så känns det toppen att röra på sig. Känns mer som ett naturligt inslag i livet än ett tvång som tidigare. Jag tror på ordspråket " det går inte att lära gamla hundar sitta" men däremot är jag övertygad om att gamla lata kärringar kan röra på fläsket. Bara lite jävlar anamma behövs.
Tjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar