fredag 29 mars 2013

Hur mår jag?

Jo toppen! Tack som frågar. Allt flyter på och för mig går allt väldigt lätt. Har hört så många historier om hur jobbigt folk har efter en gbp men för mig går det som sagt var toppen. Går man in i det hela med en positiv inställning så är jag säker på att man kan bestiga de högsta bergen. Det enda jag kan tycka är lite jobbigt är att helt plötsligt så syns jag och är intressant. Visst, jag har fått höra att jag utstrålar lycka numer men herre jisses, var jag så jävla obetydlig förr? Människor har en skev syn på människor kan jag tycka. Själv så tycker jag om människor som är goa oavsett de är tjocka eller smala.

Puss på er

2 kommentarer:

  1. Hej A. Jag hittade och läste igenom din blogg i helgen - följer den sedan dess. Bra blogg! Intressant det du skriver om att du syns mer nu. Skriv gärna mer om den upplevelsen! Det sker så subtilt. Normalviktiga tror att det är ren inbillning, att det inte sker. Det säger något om hur "naturligt" det är att se tjockisar mindre.

    Lägg gärna ut en viktkurva oxå. Inte för att jag vill veta exakt vad du väger, utan för att det är intressant att se hur det går, vad man kan förvänta sig. Jag läser bloggar som en förberedelse inför min egen GBP operation.

    Jag ska opereras den 16 maj på St: Göran. Är en 43-årig kvinna, 171 cm å 109 kg. Således alldeles för kort för att ha ett vettigt BMI! Kram Bea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du gillar min blogg. Jag ska fixa och trixa med en viktkurva. Vilken lycka att du ska göra din op på st Görans. De är gudomliga!

      Radera